BOMULL
Av den totala världsproduktionen av textila fibrer står
bomull för över 40 procent. Detta beror bl.a. på att bomullsfibern är
slitstark, tvättålig och har bra absorptionsförmåga. Bomullens kvalitet avgörs
av fiberlängden, färgen, mognadsgraden och renheten. Fiberfinleken ökar med
större fiberlängd, vilket innebär att man kan spinna starkare och finare garner
av långstaplig bomull. En bomullsvara kan genomgå en rad berednings-
processer,
exempelvis krympbehandling och impregnering.
De största producenterna av råbomull är USA, Kina, Indien
och Ryssland. Pakistan, Egypten och Mexiko har också en stor produktion.
ULL
Den viktigaste djurfibern får vi från får, nämligen, ull. Ullens
kvalitet bedöms efter fiberlängd, finlek och färg. Ju finare ull desto bättre
känsla, fall och formbarhet får den färdiga produkten. Grov ull är däremot bättre
beträffande tvättålighet och nötningshållfasthet. Olika behov kräver olika
kvaliteter. Ullen har stort absorberande och smuts-avvisande förmåga och den är
dessutom svårantändlig.
De största producenterna av ull är Australien, Nya Zeeland och Ryssland.
LIN
Liksom hos de andra stjälkfiberväxterna - hampa, jute och
rami - ligger linfibrerna inne i stjälken som fibersträngar.
Fibersträngarna, eller tågorna, består av enkelfibrer, som är sammanfogade med växtlim.
Finleken på fibrerna påminner om bomullsfibrernas men är rakare och glansigare.
Det är tidsödande och omständligt arbete att få fram linet, vilket för med sig att lin
kostar förhållandevis mycket. Jämfört med bomull är linet känsligare för blekning och höga
tvättemperaturer. Halvlinne ar en vävnad som innehåller lingarn och bomullsgarn.
Cottonlin består av linfibrer och bomullsfibrer. Används i bland annat dukar och gardiner.
De största producenterna av lin är Ryssland och Polen. Lin exporteras också från Holland,
Belgien och Frankrike.
HAMPA
Hampa är liksom lin en stjälkfiber, men grövre. Den används
mest för tillverkning av snöre och rep. Ny teknik har dock medverkat till att
hampa används i allt större utsträckning även till kläder.
JUTE
Jute är den billigaste av alla naturfibrer. Dess främsta användning
är som råvara till säck- och emballageväv. Man har även börjat tillverka inredningstyger
i tunna varianter av jute.
RAMI
Rami är en stjälkfiber från så kallat kinagräs (tillhör
nässelsläktet) vars utseende och egenskaper påminner om linets.
NATURSILKE
Silke eller natursilke är fibrer av stelnat körtelsekret från
silkesmasken. Sekretet utsöndras då de spinner in sig i en kokong vid förpuppningen.
Silke som odlas är naturfärgat vitt och glänsande. Vildsilket är naturfärgat
guldbrunt och grövre. Natursilke betraktas fortfarande som mycket fint och
kostar därefter. Äkta silke betecknas ofta som pure silk eller helsiden. Silke
är en stark fiber med ungefär samma draghållfasthet som bomull men är mycket
känsligt för solljus, blekmedel och andra alkaliska medel.
Största silkeproducenten är Japan, men silke kommer även
från Kina och andra länder i Asien.
KONSTFIBER
Konstfibrerna tillverkas antingen som korta fibrer, så kallade
stapelfibrer, exempelvis stapelviskos, stapelpolyester etc., eller som heldragna (ändlösa) fibrer.
De kallas då filament, som exempelvis filamentviskos, filamentpolyamid etc.
Tidigare användes även uttrycket silke, exempelvis nylonsilke, för heldragna
fibrer och ull samt polyesterull för korta konstfibrer. Numera får silke endast användas som
benämning på natursilke och ull endast på fårull och liknande hår från djur.
Konstfibrerna förekommer ofta i handeln under speciella handelsnamn som i de
fiesta fall är inregistrerade varumärken.
I varudeklaration skall dock även gruppnamnet
anges ex.vis; viskos, acetat eller akryl.